När filmen fick synkroniserat ljud, hade filmskaparna haft drygt 30 år på sig att göra bildberättandet så bra som möjligt. Man kunde allt om hur bilder passar ihop och hur man bäst ska använda bilden för att få fram så starka känslor som möjligt.
1927 förändrades filmen. När den första ljudfilmen hade haft premiär och gjort succé, ställde alla filmbolag om och började sätta ljud på alla sina filmer. Och det gick fort. Den sista stumfilmen i Hollywood gjordes 1929. Karaktärerna på den vita duken började prata och sjunga och därefter slutade de aldrig. Man kan hävda att bildberättandet förstördes av att karaktärerna var tvungna att prata. Å andra sidan, kunde skämten göras roligare med hjälp av verbala punchlines, dramat kunde öka och känslorna kunde förstärkas av musiken. Filmen blev en komplett konstform.
3.1. Diegetiskt och icke-diegetiskt ljud
Den första distinktionen man kan göra när man ser på film, är huruvida ljudet härstammar från filmens värld – dvs om karaktärerna kan höra det – eller om ljudet härstammar från utanför filmens värld – dvs om karaktärerna inte kan höra det.
Diegetiskt ljud härstammar från världen som filmens karaktärer befinner sig i. Det rör sig om dialog, andning, steg och klädprassel från karaktärerna själva. Från karaktärernas omgivningar kan man höra vind, trafik, fåglar och lövprassel från träd.
Icke-diegetiskt ljud är ljud som bara tittaren kan höra. Främst rör det sig om filmmusik som fungerar som stämningsförhöjare. Ibland kan det röra sig om en berättarröst.
Ibland rör sig ljudet mellan diegetiskt och icke-diegetiskt – från högtalarna i bilradion till soundtracket, till exempel.
3.2. Dialog
Dialogen – det som karaktärerna säger – fyller många funktioner. Vi får reda på vad karaktärer vill och känner. Dialogen för berättelsen vidare. Ofta avslöjar karaktärerna mer i det de inte säger.
3.3. Ljudeffekter och atmosfär
Ljudeffekter – som pistolskott, fotsteg, prasslande kläder, tjutande bildäck – och atmosfärljud – som trafik, vind i träden, regn mot asfalten – spelas ofta in i efterhand. En del upptas på plats under inspelningen, men måste ofta förstärkas i efterproduktionen.
3.4. Musik
Vi skiljer på två sorters musik i filmer: Filmmusiken (score) är speciellt skriven till filmen och ligger i bakgrunden för att förhöja stämningen, vare sig den är glad, ledsam eller spännande. Soundtracket är oftast låtar, inte sällan stora hits, som gjorts tidigare och som används i filmen, egentligen av samma anledningar som filmmusiken.