---

Filmen uppfanns under en tid då västvärlden trodde sig stå på mänsklighetens, teknologins och kulturens absoluta topp. Under åren före Första världskriget uppfanns både teknologin som möjliggjorde fångandet av rörliga bilder och den filmiska grammatiken – hur man berättar med hjälp av de rörliga bilderna.

1. Historisk bakgrund

I slutet av 1800-talet regerade Storbritannien över världen. Drottning Victoria styrde över ett imperium där solen aldrig gick ner och den brittiska flottan och militären gjorde landet till en supermakt. Landet hade sedan 1700-talet genomgått en industriell revolution som hade drivit på tekniska uppfinningar och en ekonomisk högkonjunktur. Storbritannien ansåg sig vara världens härskare, och det med rätta.

Frankrike hade tidigare haft ett imperium, men av många anledningar – revolutioner, krig, statskupper och uppror – var landet inte längre Europas centrum som det en gång varit. 1871 förlorade Frankrike dessutom en del av landet, Alsace-Lorraine, i ett krig mot Tyskland. Det tyska kejsardömet hade precis bildats och industrialiserades och militariserades väldigt snabbt under åren som följde. Frankrike kände sig hotade av den nya stormakten mitt i Europa

Efter det tysk-franska kriget höll sig de europeiska stormakterna ganska fredliga på sin egen kontinent. I stället inledde de en kapplöpning om att ta så stora delar av Afrika som möjligt. Storbritannien ville skapa en sammanhängande rad kolonier från Kapkolonin i dagens Sydafrika till Kairo i dagens Egypten. Frankrike ville bygga en rad kolonier från Västafrika till Afrikas horn i öster. Tyskland byggde sina egna kolonier i dagens Kamerun, Namibia och Tanzania. 1898 stod brittiska och franska trupper öga mot öga i södra Sudan och risken för krig var överhängande. Frankrike valde dock att överge sina planer och ge britterna företräde. Den främsta orsaken var hotet från den nya stormakten Tyskland. Storbritanniens och Frankrikes överenskommelse i Afrika ledde till att de några år senare bildade en militär allians.

USA utkämpade mellan 1861 och 1865 ett krig mot sig själva. Det amerikanska inbördeskriget hade orsakats av att president Abraham Lincoln och staterna i Norr ville avskaffa slaveriet, staterna i den amerikanska Södern ville behålla det. Nordstaterna vann inbördeskriget och slaveriet avskaffades i hela USA. Men i den amerikanska Södern etablerade man ett lagsystem och som segregerade raserna där. Enligt Jim Crow, som lagarna kallades, fick svarta inte använda samma transporter, äta på samma restauranger, använda samma toaletter eller dricka vid samma fontäner som vita. Efter inbördeskriget ägnade sig USA också åt att expandera västerut på ursprungsbefolkningens bekostnad. Den amerikanska inställningen till  Europa och dess konflikter var att isolera sig. USA skötte sig själva, mot att Europa inte blandade sig i USA:s affärer.

Under 1900-talets första år cementerades allianserna mellan stormakterna i Europa. Storbritannien och Frankrike ingick en allians med tsardömet Ryssland, medan Tyskland ingick en allians med Österrike-Ungern och Italien. Österrike-Ungern, som inte hade erövrat något i Afrika, blickade i stället ut över Balkanhalvön. På Balkan hade nationalismen växt sig stark. Det var många olika nationaliteter som ville bryta sig fria från stormakterna. När tronföljaren till Österrike-Ungern 1914 mördades i Sarajevo av en serbisk nationalist, bröt ett storkrig ut: det första världskriget.

Den här tiden – mellan 1871 och 1914 – var i Europa en relativt fredlig period. I Storbritannien sammanföll tiden med den sena Viktorianska eran, då häst och vagn fick börja ge plats för järnvägar; då ångfartygen kunde ta människor över oceanerna både snabbare och säkrare; och då man hade börjat läsa dagstidningar som innehöll färska nyheter från hela världen. I Frankrike skedde ett enormt kulturellt och konstnärligt uppsving, som på franska kallas för La Belle Epoque – den vackra tiden. Konstnärer, författare och kompositörer flockades till Paris där man fick utlopp för sina ambitioner. I USA kallade man epoken the Gilded Age, en tid då man byggde järnvägar tvärs över kontinenten; då industrialister och bankirer blev de mäktigaste och rikaste männen på jorden; och då man byggde högre och högre hus och längre och längre broar.

Kulturen blomstrade, folk var mer pålästa och kände sig rikare än någonsin, och väst regerade över resten av världen. Ingen såg några orosmoln på himlen, ingen trodde att en stor katastrof var på väg. Det var i den här eran av optimism, framgångsanda och konstnärlig högkonjunktur som filmen föddes.

2. Fotografen

1872 hade Leland Stanford ett vad att avgöra. Han hade tidigare varit guldletare, guvernör i Kalifornien och vingårdsägare, men 1872 låg hans intresse i hästar. Han ägde en ranch utanför San Francisco och födde upp galopphästar. Vadet gällde huruvida hästens alla hovar är i luften eller inte under full galopp. Det var för svårt att avgöra vadet för blotta ögat, så Stanford anlitade en brittisk fotograf vid namn Eadweard Muybridge. Efter många försök och flera års prövningar lyckades Muybridge med hjälp av femton kameror med uppspända utlösare över en galoppbana avgöra vadet. Ja, under galopp är hästens alla hovar i luften samtidigt. Stanford var nöjd, även om han senare tappade intresset för hästar och i stället byggde ett universitet på ranchens område – Stanford University.

De femton kamerorna tog varsin bild och det enda sättet man kunde se dem som en rörlig bild var genom att bläddra stillbilderna som ett block i en apparat Muybridge kallade för zoopraxiscope. Filmremsan, som ensam kunde ta flera bilder i följd kom inte förrän på 1890-talet, ungefär samtidigt som man kunde börja projicera bilderna på en vägg eller en duk med hjälp av en projektor. För att uppfinna filmen krävdes nämligen två saker: en maskin som kunde ta flera stillbilder i följd och en maskin som kunde visa upp bilderna för att skapa illusionen av rörelse.

3. Uppfinnaren

William Dickson hette medarbetaren som fick i uppdrag att förverkliga Edisons idéer om att spela in rörliga bilder. Dickson arbetade fram två apparater, dels en kinetograf – en filmkamera som tog en rad stillbilder på en remsa av genomskinlig plast, celluoid; dels ett kinetoskop – ett tittskåp där man kunde se de rörliga bilderna en person i taget.

Edison tog inte bara åt sig äran för Dicksons arbete, han tog sedan ut patent på uppfinningarna. I slutet av 1800-talet och 1900-talets första år hade Edison i princip monopol på att göra film i USA. Om man ville använda hans filmremsor, hans kameror eller tittskåp och senare projektorer, var man tvungen att betala en licens till Edisons företag.

Edisons företag och de filmbolag som var beroende av hans patent, etablerade filmstudios på andra sidan floden från New York, i Fort Lee, New Jersey. Filmerna som Edison och bolagen i Fort Lee producerade, var ofta bara korta kuriositeter som man kunde se en och en i kinetoskopen. 1894 öppnade Edison en Kinetoskop-salong i New York, där man kunde se klassiker som Fred Ott’s Sneeze (en man som nyser) och The Kiss (ett par som kysser varandra). Man kunde också se akrobater göra volter eller hundar göra trick. Den amerikanska filmen i slutet av 1890-talet var mest underhållning för en person i taget.

Man började dock ta steg för att uppfinna det som vi kan kalla filmens grammatik. Vad händer, till exempel, om man klipper från en plats till en annan, hänger publiken med? Kan man visa flera på varandra följande scener utan att tappa publiken på vägen? Kan man sedan klippa mellan olika händelsekedjor och sekvenser, och ändå skapa en sammanhängande berättelse? Förstår biopubliken bilderna filmskaparna visar för dem? Svaret är “ja” på samtliga frågor, men innan man hade testat, visste man inte.

4. Bröderna

Projektordelen innebar att man med hjälp av en lampa och några linser kunde visa rörliga bilder på en vägg eller en upphängd duk. Brödena Lumière hade förstått att filmen var ett massmedium som var ämnat åt att visa för flera människor i taget.

Den första filmen bröderna gjorde var La Sortie de l’Usine Lumière à Lyon (1895) som föreställde precis det som titeln antyder: anställda som går ut ur Lumières fabrik i Lyon. Det var också den första filmen på programmet både när bröderna höll sin första privata visning av sin uppfinning i mars 1895, och på världens första allmänna filmvisning, den 28 december 1895 på ett café i Paris. Programmet innehöll också den första slapstick-komedin, L’Arroseur Arrosé (1895), om en trädgårdsmästare som vattnar sitt trädgårdsland när plötsligt ett barn ställer sig på slangen och vattnet slutar spruta. Trädgårdsmästaren tittar givetvis in i munstycket samtidigt som barnet kliver av slangen.

Trots att bröderna Lumière uppfann möjligheten att visa film i en biografsalong, var de inte övertygade om att filmen hade någon framtid. I stället ägnade sig Auguste och Louis åt att utveckla färgfotografiet. Bröderna Lumières del av filmhistorien är viktig, men kort.

5. Konstnären

Nedslagen, begav sig Méliès till London och köpte en teatrograf, en filmprojektor, av den brittiske uppfinnaren Robert W. Paul, samt ett flertal små korta filmer, bland annat från Edisons Fort Lee. Från april 1896 visade Méliès teater i Paris dagligen filmer på sin repertoar. Samtidigt så modifierade han teatrografen så att han kunde använda den som en filmkamera istället. Den lät väldigt mycket, så snart köpte han nyare, tystare och bättre kameror av Lumière, Pathé och Gaumont, tre franska företag som tillverkade filmutrustning.

Mellan 1896 och 1913 gjorde Georges Méliès fler än 500 filmer. Den kortaste var omkring en minut, den längsta närmare 40 minuter. Nästan alla innehåller någon illusion, som fortfarande var Méliès passion. Hans filmer innehåller nyskapande specialeffekter, som dubbelexponering, slowmotion och andra sorters trickfilm och han spelar ofta huvudrollen själv. I Escamotage d’une dame chez Robert-Houdin (1896) försvinner en kvinna framför Méliès genom ett klipp; I Un homme de têtes (1898) tar Méliès av sig sitt huvud mer än en gång, tills han har fyra huvuden av sig själv på borden bredvid sig; I L’Homme-Orchestre (1900) spelar Méliés själv alla sju medlemmarna i en orkester. Kort sagt, de flesta av hans tidiga filmer var illusioner som han skapade på celluoid. Georges Méliès var en av de första som förstod vad filmen som medium kan göra.

Filmerna blev längre och längre och alltmer komplicerade. 1902 släppte han Le Voyage dans la Lune – Resan till månen – en film som blev hans största och mest spridda succé. Den bygger löst på Jules Vernes Från jorden till månen och handlar om några vetenskapsmän och upptäckare som skjuter sig till månen med hjälp av en jättekanon. Farkosten landar i Mångubbens öga i filmens mest berömda klipp. På månen stöter de på månvarelser och sen återvänder de till jorden. Le Voyage dans la Lune såldes till många länder och gjorde Méliès berömd över hela världen.

Georges Méliès fortsatte att göra filmer, men de tappade i popularitet, mest på grund av att han upprepade många av sina illusioner. Filmerna var också nästan uteslutande avfilmade tablåer, ungefär som att filma en teaterscen, och publiken blev uttråkad. Under det tidiga 1910-talet gjorde Méliès några usla affärer och inom några år var han ruinerad och bortglömd. 1926 upptäckte några journalister George Méliès i en järnvägsstation i Paris där han arbetade i en godisbutik han ägde. Under sina sista år fick han upprättelse som en av filmens största pionjärer och han spenderade mycket av sin tid att skriva, rita och ge råd till unga filmskapare. Han dog av cancer i januari 1938.

6. Flykten från Fort Lee

Under de första åren av 1900-talet skedde nästan all amerikansk filmproduktion i Fort Lee, New Jersey, där Edison och företagen som var beroende av Edisons patent höll till. Här utvecklades filmens grammatik till allt längre och mer sammanhängande berättelser. Det var också här som västernfilmen föddes.

1903 kom den 12 minuter långa västernfilmen The Great Train Robbery. Den regisserades av Edwin S. Porter och handlar om en grupp laglösa som rånar ett tåg, försöker fly och sedan skjuts till döds. Det är inte den första värsternfilmen någonsin och den innehåller inga egentliga nyheter, berättar- eller filmtekniskt, men den räknas ändå som en av de mest inflytelserika västernfilmerna någonsin. Även om den ska utspela sig i vilda västern, filmades den mestadels i New Jersey.

The Great Train Robbery filmades under Edisons patentparaply i Fort Lee. 1908 bildade Thomas Edison Motion Picture Patents Company (MPPC) – en kartellbildning som fortsatte Edisons försök att kontrollera all filmproduktion i USA. Förutom att man var tvungen att köpa Edisons licenser för att producera och visa film, hade MPPC ett monopol på att tillverka filmremsor och begränsade filmernas längd till en rulle (reel). Filmerna fick inte vara mer än 13-17 minuter långa.

Några filmbolag och producenter ville inte följa Edisons strikta regelverk, eller köpa hans dyra licenser, så de började söka sig utanför Fort Lee. Några sökte sig söderut, till Jacksonville, Florida. Vädret var bättre, så man kunde filma mer där. Men borgmästaren i Jacksonville ansåg att det med filmbolagen följde med skådespelare och annat patrask som inte kunde uppföra sig. Så borgmästaren förbjöd filmbolag att etablera sig där.

7. Biograferna

Edisonkartellens förbud mot längre filmer gällde givetvis inte Europa. 1913 kom den första riktiga långfilmssuccén till Amerika. Det rörde sig om den franska filmen om Drottning Elisabeth (Les Amours de la reine Élisabeth, 1912). Den var hela 53 minuter lång (tre rullar) och hade den stora franska primadonnan Sarah Bernard i huvudrollen. Hennes namn var en större dragningskraft än nyheten om en längre film.

Samma år tar biografer i USA in en annan fransk film, den första filmatiseringen av Victor Hugos roman, Les Misérables, som trots att den var över två och en halv timme lång gick för utsålda hus i tolv veckor på Park Theater i New York. På en teater i närheten, Astor Theater, gick den italienska långfilmen Quo vadis? i hela 22 veckor. Den var å andra sidan bara två timmar lång.

Detta var inledningen på en ny era. Först och främst visste man nu att det fanns underlag för en publik som kunde se filmer som var längre, i en del fall mycket längre, än 17 minuter. Men en viktig konsekvens av de här europeiska importerna var att man nu började uppföra byggnader och lokaler som var speciellt avsedda för att visa film för storpublik.

8. Hollywoods födelse

I sökandet efter en plats att etablera sina filmbolag erbjöd södra Kalifornien allt: skogar, berg, hav, floder, öknar och städer, till och med djungler och glaciärer inom rimliga avstånd. Vädret var mycket bättre än både New Jersey och Florida. Det var ännu längre ifrån Edison och MPPC. Och om MPPC ändå skulle försöka göra något åt det, så var Mexiko väldigt nära och söder om gränsen gällde inte Edisons patent. Den första filmen som gjordes i Hollywood var In Old California (1910) regisserad av D.W. Griffith.

På östkusten gick det allt sämre för MPPC. Allt fler bolag flyttade västerut och när första världskriget bröt ut 1914, förlorade de Europa som lukrativ marknad. 1915 kom ett domstolsutslag som i princip förbjöd MPPC att kontrollera filmmarknaden. Därefter var det fritt fram att producera film över hela landet utan att behöva köpa licenser av Edison.

Inom loppet av några år samlades nästan all amerikansk filmproduktion omkring Hollywood och snart blev det ett begrepp. Friheten var större i södra Kalifornien. Filmen utvecklades och vi fick allt fler långfilmer, tre, fyra rullar eller fler. Filmbolagen växte och började bygga stora studios, byggnader där man kunde filma året och dygnet runt. Man anställde regissörer och skådespelare och alla hantverkare, målare och elektriker man behövde. Från att ha varit en kuriositet som man tittade på en och en i ett tittskåp hade filmen utvecklats till underhållningsindustri för massorna i biografsalongerna.

9. Den svenska pionjärtiden

Den första allmänna filmvisningen i Sverige ägde rum på en industri- och slöjdmässa på Pilstorp i Malmö den 28 juni 1896, bara ett halvår efter bröderna Lumières allmänna visning i Paris. Mässan pågick hela sommaren och man visade film varje dag. Man räknar med att 35000 personer såg film i Malmö det första året.

I augusti 1896 kommer bröderna Max och Eugen Skladanowsky till Sverige. De tyska bröderna hade visat film i sitt hemland sedan året innan och nu var det Stockholms tur. På friluftsteatern Kristallsalongen på Djurgården visades det film och medan bröderna Skladanowsky var på plats, passade de också på att spela in film. Resultatet blev Komiska förvecklingar på Djurgården i Stockholm – den första filmen som spelades in på svensk mark. Men den visades aldrig i Sverige.

Redan 1897 produceras den första helsvenska filmen – en kort journalfilm om när den dåvarande kungen av Siam (Thailand) besöker den svenske kungen Oscar II. Därefter är det mestadels journalfilmer och korta slapstickscener som spelas in i Sverige. 1907 bildades AB Svenska Biografteatern i Kristianstad, ursprungligen som ägare av ett tjugotal biografer, men snart började de spela in film. 1910 släppte de Värmlänningarne, Fänrik Ståls sägner och Bröllopet på Ulfåsa – som brukar räknas som Sveriges första långfilmer. De var mestadels inspelade med amatörer.

AB Svenska Biografteatern kallades bara Svenska bio och redan från början knöt de unga förmågor till sig. 1911 flyttade Svenska Bio till Lidingö och samtidigt gick den då 28-årige regissören Mauritz Stiller från teatern till filmen. Året därpå kom skådespelaren och senare regissören Victor Sjöström, då drygt trettio år gammal. 1912 regisserade också Stiller sin kollega Sjöström i Vampyren, och samma år regisserade Sjöström Trädgårdsmästaren, där han själv spelar en av rollerna mot den då 22-årige Gösta Ekman. Filmproduktionen i Sverige tog rejäl fart under 1910-talets första hälft och de som skulle bli de första stora svenska mästarna hade nu inlett sina karriärer.